då var man hemma från stan då, 
provade massa byxor, kände mig fet i vartenda par men köpte ett tillslut ändå.. för jag var tvungen faktiskt.. dock var det högmidja på de, och de är faktiskt det enda i jeansväg jag kan tänka mig för det ser man smalare ut i. Smalare fast fortfarande fet... mhm så kan det vara.

Känner mig jättedeppig för tillfället.  Snart är sommaren här, våren är kommen (nåja, den håller i alla fall på att bryta ut ordentligt snart) och jag fortfarande tjock, precis som jag varit i alla år. Javisst har jag gått ner i vikt, men det är inte tillräckligt alls och jag är fem kg och fem år ifrån min målvikt. Det går så himla sakta känner jag, snart april fan och jag borde ha nått min målvikt vid det laget, för har faktiskt inte "slarvat" förutom på helger med alkohol.. Och det är väl kanske därför det dröjer.  Ser ju vart problemet är faktiskt, måste sluta slarva på helger helt enkelt, fall de bara vore så enkelt.

är det patetiskt att jag vill att folk ska märka att jag gått ner i vikt och att så fort ingen säger något så gör min hjärna om det till att personen tycker jag är tjock? Kan inte hjälpa att tänka så, men jag är förbannat beroende av att bli bekräftad, det vet jag.. första steget är väl att erkänna det för sig själv ändå.. så ja. hej, jag heter x och mitt självvärde beror på hur andra uppfattar mig.

hah.  vet hur det låter och jag svaret på min fråga är väl ett ja..