Enligt shape up har jag ätit 1248 kcal idag (ett glas vin är inkluderat)
Över mitt behov med 60 kalorier men ja, antar att det får gå ändå.
Är så glad över att jag inte drack idag och bestämde mig för att gå ut, för eftersom jag verkligen är övertalbar.. Men ingens tjat bet på mig ikväll, och när de andra gick mot krogen gick jag hem som planerat.
bra dääär!

Nu sitter jag och funderar, som alltid.. hehe.
Kommer jag någonsin bli okej med hur jag ser ut egentligen?
Har svårt att tro det faktiskt, för hur mycket jag än går ner i vikt kommer ansiktet förbli detsamma.
Jag hade gett allt för ett fint ansikte, till och med hade jag kunnat ta att vara tjock, bara jag hade ett fint ansikte.
Men det har jag inte, har den värsta utav kombinationer, hela jag är ful. Osymetri råder över hela mig.
olika stora ögon, en jättenäsa som ser helt knölig ut (syns på kort mest tror jag) , min hela ansiktsform...
Kallades inte för ful onödan.
Så många gånger jag gråtit över det jag ser i spegeln varje dag, så många gånger jag varit är ledsen..
När allt som krävs är att bara komma över det och acceptera att jag är ful.
Men det går inte att bli okej med, inte ens lite.. för allt jag någonsin har önskat är att bli fin.

jaa,  förstår inte ens varför jag skriver om det.. söker ingen sympati. Men de som vet om hur jag känner om mig själv har tröttnat på att höra om det(min familj alltså) och jag går inte gärna runt och säger till folk att jag tycker jag är ful, för de vet ju om det när de ser mig så det är ju pinsamt att nämna. Lika awkward som när en tjock person kallar sig för tjock.

Vart vill jag ens komma.. vet knappt själv. Vill nog bara skriva av mig, säger bara att vara ful, det gör hundra gånger ondare än att vara tjock.