Sitter och lyssnar på härliga Kent.. och deppar sönder.
Ibland är allt bra kasst ska ni veta, speciellt när det gäller mig... Verkar bara som att alla utnyttjar mig ständigt, tills de finner någon som är bättre vilket de alltid gör. Samma visa varje gång.
Känner mig som någon slags punchline i ett dåligt skämt, för det är så mitt liv känns emellanåt, som ett jävla dåligt skämt. För någon måste driva med mig?
Mensom någon sade till mig en gång, och kanske tusen därefter till är att "det blir vad man gör det till" och jag undrar om de verkligen är så det är? För det tror jag inte, det jag tror är att ibland så kommer man till en gräns till en nivå där det inte går att ändra på något. Men jag ska väl försöka, en gång till då.. Det där med att tänka positivt. Har inte gått så bra förut med det tänkandet, men iaf. one more try then.
vill bara må bra..snälla.

har en plan för de kommande dagarna, ska äta mellan 1200 och 1400 kcal om dagen (varannan dag) och springa varje dag, typ 20 min om dagen. kan väl fixa det??? tror jag lär gå ner i vikt på det. Ska höja kcal antalet, måste väl göra det så jag inte sabbar min hela ämnesomsättning eller nått och i slutändan blir ett fetto (större än jag redan är)..

svamlar bara massa nu så låter bli att skriva mer för ikväll... natti