Vikten stod på 62,5.
Grrrr, alltså kan det aldrig bli 62 kg?? Längtar något oerhört, vaafaan. Ingen är mer trött på sitt fett än jag. Fast den som väntar på något gott, väntar ju aldrig för länge eller hur det ordspråket går (fast säg, är inte ca 10 år länge nog?) Man blir ju inte liite frustrerad.. haha. Vill bara vara smal nu så jag slipper tänka på hur fet jag är hela tiden, och sluta obsessa så mycket, det tar ju något fruktansvärt på en.. Jag drömmer liksom om mat, drömmar om scones med ost och smält smör och vaknar i panik ungefär, drömmer om godis, glass och sött nästan varje natt. Kan det inte sluta, eller har det etsats sig fast i mitt undermedvetna i all oändlighet nu?
Dags för att möta en kompis nu.. Hörs later!!
Det viktigaste är att man aldrig slutar försöka.. only quitters quit, och jag ska bli en vinnare! :)